2028

Peter

Peter hade avslutat sitt kvällspass och var på väg hem. Han tog alltid samma väg, genom centrum. Det var fredag och mycket folk i rörelse. Människor som ville stressa ned lite efter en arbetsvecka.

Peter smsade med sin fru, hon skickade bilder på deras nyfödda dotter. För Peter kändes det som att han inte kunde gå fort nog. Han ville hem till sin lilla prinsessa.

När han gick förbi den lokala puben, stod ett gäng med ungdomar och pratade. De började följa efter honom.

Efter bara några meter, var de ikapp. Allt gick snabbt. De ville ha hans mobiltelefon och pengar.

-Det kommer inte hända, jag vill inte bråka. Gå bara vidare sa Peter.

Han skulle aldrig lämna över sin mobil, som kostat honom 9870 kronor. Full av filmer och bilder på sin dotter. Minnen. Minnen som ännu inte var säkerhetskopierade, uppladdade till molnet.

De släppte inte iväg honom. Människor började samlas runt om, för att se vad som händer. Ingen skulle hjälpa honom. Ljuset från deras smartphones lyste upp mörkret.

Peter förde instinktivt handen mot magen, det gjorde oerhört ont. En av killarna hade stuckit honom med en kniv, flera gånger. Innan de började springa därifrån. Han föll ihop på marken. Varje droppe blod som lämnade hans kropp, symboliserade ett framtida minne som han inte skulle få skapa med sin fru och dotter. Han fick ögonkontakt med en av människorna som bara stod och kollade på. Han såg tomheten i dessa ögon samtidigt som han blev allt tröttare och somnade in.

Fredrik

Fredrik hade varit ute och ätit med sina kollegor. Det var deras tradition. Att ses en gång i månaden, för att äta gott och dricka några öl, samtidigt som de delade med sig av berättelser ur sina liv, mestadels fiktion.

Fredrik tyckte om att ta en promenad efter deras middagar. Han gick genom parken, en bit vid vattnet och sedan in mot centrum.

När han närmade sig centrum, såg han att folk hade börjat samlas kring något. Spännande, tänkte Fredrik och började springa dit, mobilen redo. Han tryckte sig längst fram. Bästa platsen, för att skåda och delta i mänsklighetens förfall. Fredrik förklarade till sin mobiltelefon att det troligtvis handlar om ett bråk mellan fyra killar och en ensam människa. Den ensamma mannen som slutligen låg på marken, stirrade in i kameran innan han slöt sina ögon.

Jonas

Jonas hade klivit på sitt nattskift för en stund sedan. När de fick ett larm om att en person, troligen blivit stucken flertalet gånger med en kniv.

Jonas och hans kollega, slängde sig genast in i ambulansen och började oroa sig för hur de skulle ta sig fram till den skadade. Polisen skulle också få fullt upp tänkte han. Det var fredag och de visste att det skulle vara mycket folk där, med sina smartphones. Det var hur samhället såg ut nu. De fick alltid, kämpa och bråka för att ta sig fram, viktiga minuter som försvann, varje gång.

När de kommer fram, vägrar människorna lyssna när han ber dem flytta på sig. Väl framme vid brottsplatsen, så inser Jonas att det är för sent, mannens liv går inte att rädda.

Folkmassan fortsätter filma.

Share
%d bloggare gillar detta: